Att prestera en lördagmorgon kl 09.00!

Att prestera en lördagmorgon kl 09.00!

Har du, liksom jag, följt debatten om ”curlingföräldrar” i tidningar och TV?

Det handlar om föräldrar som inte kan sätta gränser och ställa krav på barnen, utan som i stället ”sopar banan” framför dom så att de inte ska behöva råka illa ut eller möta motgångar utan i stället få leva ett lyckligt och bekvämt liv. Känner du igen dig?

Vi som hämtar, lämnar skjutsar och servar våra barn till och från träning, till vardag och under helger, det är vi som utpekas som ”curlingföräldrar”. Med begreppet ”curlingförälder” ringande i huvudet begav jag mig den gångna helgen till Vasalundshallen i Solna för att titta på min dotter som simmade UGP (Ungdoms Grand Prix).

Väl på plats tidig morgon, snön hade vräkt ner så alla vi ”curlingföräldrar” som var ute i tidiga ottan, fick agera plogbilar, kom mina tankar att kretsa kring likheter och motsatser till begreppet ”curlingföräldrar” och var man som ”simförälder” hamnar vid en jämförelse.

Som simförälder vet du säkert att de flesta simtävlingar har det gemensamt att de börjar tidigt på morgonen med insim och att de slutar senare än beräknat för att programmet alltid drar ut på tiden. Nu gick det inte så bra för våra simmare på första morgonpasset denna gång i Solna. Alla simmare verkade lite sega och tagna av att det var mycket tidigt på dagen som prestationerna skulle utföras. Säkert är det som Roffe, vår huvudtränare, konstaterade efter första tävlingspasset, att här gäller det att vänja simmarna vid att kunna prestera även tidigt på morgonen. Det blir till att börja köra morgonträning med simmarna.

Med lite perspektiv på vad våra simmare presterar när vi curlingföräldrar väl har skjutsat dem till tävling eller träning, så tycker jag att insatsen från våra simmande ungdomar i dag ter sig nästan unik, jämfört med vad många andra ungdomar presterar och vad deras föräldrar kräver av dem. Skulle du som är förälder kunna tänka dig att kliva upp ur sköna varma sängen en lördag kl 06.30 för att åka till tävling med insim kl 08.00 och tävlingsstart kl 09.00, och där prestera ditt max flera gånger under dagen för att sedan åka hem, äta, sova och sedan göra om samma sak en dag till? Jag bara frågar, ställer vi simföräldrar för hårda krav på våra simmande barn och ungdomar??

Är det inte så att den service som våra simmande barn får av oss simföräldrar, egentligen bara är sätt för oss att uppmuntra, peppa, vara tillsammans på och just bara vara simförälder? Att kunna prestera när det verkligen gäller, är något som en simmare får lära sig under sin simmarkarriär. En simmare är ofta ensam i sin uppladdning och i sin fokusering på uppgiften. När simningen är avklarad så är det inga lagkamrater som kommer springande för att gratulera till snygg målgång eller häftig vändning vid 75 meter eller ens till sluttiden. Visst, är det någon form av rekord så blir det givetvis uppmärksammat på olika sätt. Nej, vanligast är det att eftersnacket blir en ”affär” mellan simmare och tränare och att det sker i det tysta någonstans på läktaren bland publik och andra aktiva. Vilket drömställe för feed-back!

Jag vill påstå att det inte är likhetstecken mellan ”curlingförälder” och ”simförälder”. Det är hårdare virke i simföräldern bl a därför att våra simmare är av den sortens utövare som kan ta ut det där lilla extra när det gäller. Simmarna är disciplinerade, engagerade, motiverade, ja listan kan göras lång, de är till och med artiga, något som är gammalmodigt och som inte prioriteras längre i vårt samhälle. De vet hur man uppför sig i en offentlig lokal. De kan kommunicera med tränare, ledare, andra simmare och vuxna utan att svära på varannan stavelse. De vet att sköta sig som individer, genom att äta, vila och träna sin kropp.

Är inte detta fantastiskt? Varifrån kommer kunskapen om denna ”livskod”? Det heter ju ibland att…”vår barn gör inte som vi säger till dom att dom ska göra, utan dom gör som vi vuxna gör”. Vuxna förebilder verkar vara en bristvara i dagens samhälle. Som simföräldrar har vi alla en viktig roll, att vara tillsammans med våra barn, att sätta gränser, ställa krav, trösta vid misslyckanden, peppa och stödja.

Simma lugnt, om det inte är för kallt, då får du sopa isen istället!

hälsar

Björn-Olof Söderholm

Simförälder

(2 juli 2004)