En liten återblick så här på vårkanten

Ordförandeord mars 2010

Våren är här och äntligen får fotbollen börja rulla. Så här i brytningstiden mellan vinterns idrotter och våren/sommaren och höstens idrotter, är utbudet som störst. Samtidigt så pågår slutspelet i hockeyn som bandyfinalerna spelas och fotbollen har sina första spelomgångar i allsvenskan. Det är även mycket på gång för våra simmare som kanske inte känner av säsongernas skiftning lika mycket som hockey- eller fotbollspelare gör, men som just nu är inne i vårsäsongen med allt vad det innebär av träning och tävlande.

Att våra simmare är duktiga i idrott förstår vi när någon av våra simmare slutar simma för att i stället ägna sin tid åt någon annan idrott. Sånt händer ibland och särskilt olyckligt är det när lag spricker. Visst kan man fråga sig om det hade gått att övertala, men ett av de finaste grundelementen inom idrotten är att man faktiskt får öka eller minska träningen, byta idrott eller helt enkelt sluta om man vill, eller är det så? Jag hoppas att det är så därför att för mig är det viktigt att alla som deltar i vår förening gör det av fri vilja. Man kan inte tvinga någon att vara med som inte själv vill. Det gäller såväl aktiva barn- och ungdomar som föräldrar och andra vuxna. Man kan alltså inte tvinga någon att delta! Eller kan man det? Ibland hör man röster som säger, låt dom som inte hjälper till betala för sig. Det ska inte gå att komma undan.

Alla kan göra något oavsett vad det är och hur mycket eller hur lite det är. Min egen idé med att jobba ideellt har varit att jag har fått ha ett intresse som jag har delat med min familj, mina barn och min sambo, och på så sett också fått många vänner inom idrotten och speciellt inom Skuru sim.

Jag tänkte ägna lite av mitt ordförandeord denna gång till en kort återblick, till 1989 då jag för första gången fick kontakt med simsporten och Skuru IK:s simsektion. Det var tränarkris i föreningen, klubben drevs av några få dedikerade familjer, både föräldrar och ungdomar, som hade ca 40 barn- och ungdomar i träning i Nacka simhall. Eftersom barnen hade slutat att simma, så kände föräldrarna att det också var dags att släppa ledarskapet till en ny generation. Jag fick uppdraget att försöka skaffa fram nya tränare.

För att göra det så åkte jag runt till Bosöns Idrottsfolkhögskola, till Lillsveds Gymnastik- och idrottsfolkhögskola och till GIH. Jag affischerade och jag talade med studenter och lärare. Fanns det någon/några som kunde tänka sig att bli tränare i Skuru sim? Någon som ville tjäna lite extra pengar under sin studietid? Jag fick napp på Bosön och ganska snart så kunde vi se något av en nystart inom simsektionen. Sedan dess så har det passerat åtskilliga tränare under åren. En del har varit hos oss en kortare tid och en del, främst de som rekryterats från våra egna simgrupper, har stannat i många år. Det har varit mycket stimulerande att följa det arbete som våra duktiga tränare utför dag efter dag, vecka efter vecka och år efter år.

Nu står vi inför en ny rekryteringsprocess när vi ska hitta en ersättare till Roffe, vår sedan många år mycket uppskattade huvudtränare. Roffe som nu väljer att sluta med simningen för att satsa på sitt civila jobb. Det har varit fantastiskt roligt att få jobba med Roffe under de år han har utvecklat Skuru sim till en av de bästa ungdomsklubbarna i Stockholm. Det var faktiskt målet när vi anställde honom för över sju år sedan. Att bli bland de bästa i Stockholm.  Det är många som har bidragit med olika arbetsinsatser för att komma dit vi är idag. Alla våra funktionärer som ser till så att vi kan hålla proffsiga tävlingar på hemmaplan oavsett om det är Skuruplasket/Utmanaren för de allra yngst simmarna eller Vårsimiaden med Stockholms bästa ungdomar i vattnet.

Hur har då verksamheten påverkats av att vi gått från 40 simmare till 400? Givetvis så innebär 400 simmare med föräldrar och syskon att vi representerar en mycket större del av idrottsrörelsen i Nacka i dag än vi gjorde 1989. Under sektionens år av tillväxt har kommunkontakterna alltid varit de allra bästa. Något som vi i styrelsen har ansett vara viktigt för att bland annat säkra upp vår tränings- och tävlingsanläggning på hemmaplan. Under 2000-talet har ju också Nacka simhall fått sin välbehövliga renovering samtidigt som vi simmade vidare i plasttältet överlevde och utvecklade verksamheten.

Om jag får lyfta fram något så här i slutet av mitt ”ord” denna gång och som jag tycker att vi ska vara särskilt stolta över i Skuru sim, så är det vår fantastiska simskola och projektgrupperna. Det finns ingen viktigare verksamhet för en simförening än att alla barn får lära sig att simma. Visst är det roligt med alla framgångar i ungdomstävlingar, JSM och SM, men utan en väl fungerande simskola, där barnen får lära sig att vatten är något man har roligt med, kan njuta av och också har respekt för, så vore vi inte där vi är i dag, såväl sportsligt som ekonomiskt.

Vi hörs igen!

Björn-O S